magiskt men tragiskt, kaos




så jävla magiskt men tragiskt.

Somnade runt sju och vaknade strax före tio. Sov alltså runt 3 timmar. Inte många timmar i natt igen. Mitt sinne är vasst. Jag är inte luddig, inte zombiefierad som förut. Min ögonlock är det tyngsta jag bär, jag äger. Fast vad spelar det för roll? Egentligen. Om jag inte sover? Bara jag mår bra?

"jag gick genom skogen men
rädslan snuddade mig inte ens
funderar på
ifall det skulle göra
ont att drunkna,
ifall isen skulle skära
upp min kropp som
knivblad"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0