dok

Har ångest och är irriterad. Jag räknar ner minuterna tills klockan slår 10.00 så jag kan gå ut ur det här klassrummet och hämta ut medicin, som jag hoppas ska hjälpa mot min olustiga känsla i kroppen. Som ska hjälpa mot oron som köttar sönder mitt inre med vassa naglar.
Var så nära överdosen, var så nära friheten. Men har väl någon spärr trots det. En spärr som stoppar impulsen, som säger åt mig att duscha först. Klä på dig först. Som drar ut på det oändliga svarta. Som gör att jag hinner skärpa till mig, som gör att jag tänker att jag nog ska vänta tills imorgon. Vi kan väl vänta tills imorgon, och se vem som står kvar.